Paulas Blogg

Idag när jag var på Yoga, så var det en tjej på yogamattan bredvid mig som var så sjukt smal. Och när jag säger sjukt smal, då menar jag verkligen anorektiskt smal. För första gången i mitt liv typ så har jag insett att det inte är snyggt att vara För smal. Jag har alltid haft en syn på smalhet som folk i min omgivning tycker är sjuk. Jag har seriöst typ önskat att jag var smal som en pinne, önskat att jag hade pyttesmå bröst och as liten rumpa, och tyckt att många som är underviktiga har världens snyggaste kroppar. Det fanns inget "för smal" i min värld. Jag har till och med varit på väg att gå down that road.. typ ätit 400 kalorier om dagen och älskat känslan av att vara hungrig, och hatat känslan av att vara mätt. Jag vet att det inte är "friska" tankar, men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker fortfarande att det är fint att vara pinnsmal, men jag insåg idag som sagt, när jag kollade på tjejen bredvid mig, att det är verkligen inte vackert någonstans att vara sådär mager.. Och tro mig, hade det här vart mig för typ 1-2 år sen så hade jag avgudat den där tjejen. Men jag är så stolt över mig själv! Även fast jag kanske inte har en helt normal syn på det än, så har jag iaf kommit en bit! Hon såg ju för fan sjuk ut. Och det (and i'm proud of myself for saying this) är inte fint!


Yup, det här var mina nr.1 förebilder. Jag avgudade dom. Jag kommer ihåg när dom här bilderna kom, och när nicole richie hade gått ner så mycket i vikt, och alla ba shit hon är sjuk, hon har fått anorexia, hon är sjukt smal, det är inte fint. Medans jag själv tänkte typ JAG VILL OCKSÅÅ!.. It's sick i know..

Nu ska jag ta ett baad och sen sova! :D
Puss!