Skrikande papegojor, bråkande systrar och restaurangbesök.

Denna månad var det åtta månader sedan jag kom hem från Sydney. Det är alltså en månad längre än hela tiden jag var i Sydney. Men det känns som att jag var borta sjukt mycket längre än den lilla tiden jag vart hemma nu. När jag åkte till Sydney försökte jag att inte ha några förväntningar alls. Men samtidigt var jag så full av förväntningar att jag nästan sprack, och jag kunde inte vänta tills jag fick bo med min storasyster, i ett nytt spännande land som jag aldrig hade varit i förut. Jag kommer ihåg när jag precis landat i Sydney. När jag klev utanför flygplatsen och andades in Australisk luft, och försökte ta in så mycket Sydney som möjligt på en gång. Jag var i Australien! Jag kunde inte förstå det! Jag skickade ett sms till Andrea i stil med "Jag är här!! Väntar på taxi..." Jag hade en konstig adress nerkluddrad på en lapp, och visade den för taxi chauffören och vi körde iväg. Han var trevlig och trodde att min syster var rik eftersom hon bodde i Mosman.. Jag förstod inte riktigt varför han trodde det förrän i efterhand när jag gått på Mosmans gator bland alla megahus och silikontanter. Jag tittade ut ur taxibilens fönster och tyckte att allting var så coolt och träden var så stora och jag förstod fortfarande inte riktigt att jag bodde i Sydney nu, och en lång tid framöver. När jag kom fram och gick ur taxin och räknade pengarna så visade det sig att taxichauffören lurat mig på pengar.. Han som var så trevlig. Han trodde väl att jag var rik.. Andrea mötte mig nere vid porten till hennes lägenhetshus och det var först då jag förstod att nu är jag verkligen i Sydney, där Andrea bor! Och nu skulle jag också bo här. Allting var så annorlunda. Allting var så spännande. Allting var så bra.

Sju månader senare var det dags att åka hem. Jag kunde inte ens tänka mig att komma "hem" till Sverige. Sydney var ju mitt hem nu. Jag och Andrea hade vår fina lilla lägenhet i älskade Paddington. När vi hade ledig tid tillsammans så promenerade vi ner till Five Ways och åt middag, eller köpte hem vin och och ost och pratade om livet. Vi gick på alla bios som dom visade på biografen, och vi bråkade om allting. Vi spenderade för mycket pengar restaurangbesök och lyxmat och sen levde vi på nudlar innan nästa löning kom. Det var en kort bussfärd ner till stranden. Det var promenadavstånd till centrala Sydney. Det fanns skrikande papegojor utanför vårt fönster och spindlar stora som en handflata kunde komma och hälsa på ibland. På en ledig lördagsmorgon kunde man bara springa ned till Oxford St och köpa färsk fruktjuice och krämig yoghurt till frukost, eller gå upp jättetidigt och åka till stranden och titta på soluppgången. Jag hade surfat, jag hade jobbat och slitit, jag hade festat, jag hade hängt en massa på stranden.. Jag hade egentligen gjort det som jag kom dit för att göra, men ändå kände jag mig inte redo för att åka hem. Men det gjorde jag ju ändå och nu är det åtta månader sedan. Det här med tid tycker jag känns så konstigt ibland. Det känns som att jag var i Australien så himla himla länge. Minst ett år kändes det som. Och ibland säger jag fortfarande när folk frågar mig vad jag gör nuförtiden att jag precis har varit i Australien. Men det har jag ju inte. Det var himla längesedan nu och nu är det inte långt kvar tills Andrea flyttar hem från Australien. Jag saknar så himla mycket. Inte bara henne. Jag saknar att gå och mathandla på Wollies med henne. Jag saknar att försöka tvinga med henne till stranden. Jag saknar att promenera runt i Paddington med henne. Jag saknar att sjunga karaoke på Fringe Bar med henne. Jag saknar att bråka om täcket med henne. Jag saknar Sydney och vårat liv ihop. Men jag vill inte tillbaka till Sydney. Jag vill till nya platser. Men jag ser och kommer alltid att se Sydney som en himla himla fin period i mitt liv. Och en extra fin period i sitt liv att dela med sin syster. ♥

Andrea, en kväll i Paddington.

Photobucket
PhotobucketPhotobucket
En Andrea, bubbel, en mezetallrik och jag på Micky's Café i Paddington.
(bilder lånade från Andrea's blogg)


En soluppgång vid stranden.


En karaokekväll på Fringe.

I love you sis. ♥

Kommentarer
Postat av: andrea

men åh det här var ju typ världens bästa inlägg. Började nästan gråta! Fy fan vad bra vi hade det! :)

2011-12-23 @ 11:07:57
Postat av: Paula

Åh men vad bra! Haha, ja vi är ju släkt med mamma när det gäller tårarna. Men gulligt! Och ja, jävligt bra hade vi det! <3

2011-12-23 @ 23:16:33
URL: http://paulasimons.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0