Paulas Blogg

Jag längtar efter: Min mamma, för att hon är verkligen en av de finaste och mest godhjärtade människor jag vet, och det börjar bli lite ledsamt att alltid vara så långt bort! Ibland vill man ju bara ha en kram av sin mamma, så går lixom aldrig det. Ibland räcker inte skype till. 

 

Jag äter helst: Jag älskar att äta frukterna när dom är i säsong här. Förra månaden låg det stora mogna mangos på marken överallt och jag är ganska säker på att jag åt mangos/adderade mangos till varenda måltid jag åt i en månad ungefär. För 2 veckor sedan skördade vi bananer och det blev huvudfödan i någon vecka. Just nu är det Mamon Chino säsong och man kan köpa ett helt kilo för typ 2 dollar. Så himla goda och jag vill äta det som godis hela tiden. 

 

Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning: De kommande månaderna. Det är nu den riktiga lågsäsongen börjar och det kommer vara svårt att överleva och tjäna pengar dessa månader (Livet i ett U-land ni vet..). Det kommer bli hårt jobb i några månader framöver, men jag är excited. Mer jobb, surf och nyttigt levande och mindre alkohol, oproduktiva dagar och dålig mat.

 

Det finaste jag vet är: Människor. In general. Det finns så många fina, inspirerande, roliga personer ute i världen, och det bästa jag vet är att lära känna fler och fler och fler av dem. Jag tror stenhårt på att man lär sig någonting av varenda människa man träffar här i livet, vare sig man är medveten om det eller inte. The best education if you ask me. 

 

Jag ledsen över: Att så många av mina bästa vänner här i livet är så långt borta, och jag inte riktigt vet när vi möts upp igen. Jag vet att det kommer att hända, men inte när.

 

Jag läser: Just nu läser jag inte så mycket alls. Började läsa Into The Wild för några veckor sedan men tappade intesset ganska snabbt/hittade andra saker att göra istället. Önskar att Jacó hade en rolig bokaffär med bra böcker, på engelska. Kanske borde öppna en.. 

 

Jag är stressad över: Att mitt jobb sket sig förra veckan och jag inte hade pengar till hyra, mat eller ens en påse ris (Då är man ganska tacksam över att det ligger kokosnötter på marken lite överallt som man kan äta ;) ). We all have ups and downs. Denna vecka går det bättre, och jag har 3-4 potentiella jobb/projekt som förhoppningsvis kommer hjälpa mig rejält på överlevnadsfronten. Och imorgon flyttar jag in i en ny lägenhet i Jacó. Inte direkt med utsikten som min förra lägenhet hade, men AC, elektricitet, internet och vatten är inkluderat i priset iaf! Winning! 

 

Jag lyssnar helst på: Så mycket som jag älskar så himla många sorters musik så måste jag erkänna att jag mest lyssnar på samma gamla tjatiga reggae som alla andra lyssnar på här. Och jag älskar det i smyg. Låt mig tillägga att det INTE är Bob Marley. Vill typ kräkas när jag hör hans Legend album, då det var det enda dom spelade på mitt café jobb (för ett tag sedan), och på restaurangen jag bodde ovanför, och överallt i diverse beach tows i alla länder jag vart i de senaste åren. Lixom kom igen, en låt här och där är okej men vi har höööööört dom nu! Sen har min kompis ett band här i Costa Rica och dom spelar lite här och var landet över, och jag älskar att gå och lyssna när dom spelar, så himla duktiga!

 

Jag dricker helst: Kokosnötsvatten, eller Agua Pipa, som det heter här. Det bästa är att det går att bara hitta en kokosnöt på marken och banka den öppen och dricka. Billigt, nyttigt, och en perfekt törstsläckare om man är ute och promenerar i hettan och har glömt vattenflaskan hemma!

Livet är magiskt. Så himla underbart! Du kan verkligen göra VAD du vill i livet, om du bestämmer dig för det! Du, och bara du, skapar dina egna möjligheter, och även dina egna hinder. Självklart så händer det svåra grejer ibland, som sätter stopp för drömmar och mål, men se det som en utmaning. Det är ditt eget jobb att ta styr över ditt liv och kliva över de hinder, för att komma frammåt. 

 

För mig så kan jag nästan säga att jag har kommit dit jag vill i livet. Jag är precis där jag vill vara just nu och jag är lycklig! Och det för mig, är det viktigaste. För andra kanske det är karriär, eller att bilda familj, eller att köpa den där perfekta lägenheten, men för min del så är jag nöjd. Livet är kort, och jag kan helt ärligt säga att om jag skulle dö imorgon, så skulle jag vara nöjd. 23 år gammal och det skulle inte vara någonting jag skulle ångra att jag inte hade gjort. Självklart så vill jag inte dö imorgon, och jag vill leva ett långt liv och göra ännu mer roligt i mitt liv, men min poäng är att det finns ingenting jag skulle ligga på min dödsbädd och hoppas att jag hade hunnit med. Varenda dag kan jag gå och lägga mig och vara extremt tacksam. Dag efter dag går jag och lägger mig och tänker - shit, den här dagen var en av de bästa dagarna! Sen kvällen efter så tänker jag "Nämen! Den här var ju ÄNNU bättre!". 

 

Igårkväll vid solnedgången satt jag ute i vattnet på min surfbräda. Vågorna var glassy och perfekt storlek (ni får ursäkta, jag har noll koll på surftermer på svenska). Solen gick ner och hela havet framför mig färgades rosa och oranget. Det var, på riktigt, ett av de mest magiska ögonblick jag någonsin upplevt. Jag tittade omkring mig på de andra surfarna, för att se om de såg vad jag såg, och alla satt bara där med ett stort leende på läpparna och stirrade ut mot horisonten. Jag ville nästan skratta för att allting var så perfekt. Vågorna var så bra, perfekt form, så det var många surfare ute. Men ju mörkare det blev så försvann fler och fler. Till slut var det bara jag och en annan kille kvar. Det var så mörkt så att jag till slut hade svårt att se vågorna framför mig, men efter varje våg jag tog vände jag mig om direkt och tänkte "bara en till, jag hinner en till!". Tillslut insåg jag att jag på riktigt inte skulle kunna ta en till våg för att det var helt mörkt nu, så jag åkte in och började promenera tillbaka. Med ett stort leende på läpparna promenerade jag tillbaka genom jungeln, fullt med eldflugor runt omkring mig. Och det enda jag kunde tänka var - Livet är perfekt. Magiskt. Det finns ingenting jag skulle ändra! 

Helt perfekt! 

 

Nattflyg. Tjocka tant som tog upp halva min plats på planet. Fullpackat flyg, så att jag nästan inte kom med. Sov inte en blund. Landade i San Jose imorse. Hoppade på en buss till Guanacaste direkt. Kunde inte hålla ögonen öppna en sekund på bussen. Jag kom fram i spöregn och bestämde mig för att skita i att vänta på bussen och hoppade in i en taxi för 60 himla dollar. Men nu är jag framme i Nosara och trots att jag är så trött att jag inte vet vad jag ska ta mig till så HERREGUD vad bra det känns att vara tillbaka i Costa Rica!!! Känner mig äntligen hemma igen. 

♥

2 1/2 månader i Kalifornien har flugit förbi. Just nu sitter jag på en flygplats i Sacramento, CA och det är äntligen dags för nästa kapitel. Denna tid i Cali har varit sjukt bra dock.

Soliga dagar, surf och van life i Santa Barbara. Kaffe på uteserveringar, cykelturer längs vattnet och strandhäng i Santa Cruz. Kareoke och festande till 10 på morgonen @ the lofts hos Darcy i San Jose. Öldrickande, hundgosande, häng vid the river, fyrhjulingskörande, filmkvällar, partykvällar och Costa Rica reunions uppe i bergen i Norra Kalifornien. Shopping, sightseeing och fina middagar i Los Angeles. Vintage shopping och veggie burgers i Chico. Panama reunions, Bob Dylan konsert, vin, en jävla massa rumpträning av pomenerande i backar, italienska middagar, Boy & Bear konsert, Halloweenfirande, jazz och blues barer, haight & ashbury häng, The Beat Museum och ännu mer shopping i San Francisco. Extremt mycket god mat, 24 timmar om dygnet-häng med bästa kompisar Maria och Brittney <3 och oändligt många knäppa internskämt och timmars skratt tills magmusklerna värker och tårarna sprutar.

Ja, Kalifornien har varit bra! Nästan för bra! Nu ett sista äventyr i Portland innan jag åker tillbaka till mitt älskade Costa Rica, som jag saknar så mycket att det nästan gör ont! Livet är nästan för bra ibland! If you love life, life loves you back!

"Think of the funnest thing you can possibly imagine doing, and just do it, make it happen!!" - Visa ord från min fina vän Jay.

Tiden går så himla snabbt. Ibland för snabbt. Men när jag tänker tillbaka på de senaste 7 månaderna i mitt liv så känns det definitivt som jag hunnit med jättemycket. Samtidigt som det känns som det bara sa svish, och nu är det dags för ett annat kapitel en liten stund.

 

Jaco och Costa Rica blev snabbt mitt hem. Det var längesen jag kände mig så hemma på ett ställe. Tror nästan att jag aldrig har kännt mig så extremt lycklig där jag är/bor, utan att längta någon annanstans. Till och med när jag bodde i Australien så längtade jag hem då och då, längtade efter att resa mera, längtade efter att se mer av världen. När jag är i Sverige brukar jag tycka att det är okej i några månader, men sedan blir jag snabbt rastlös och längtar efter äventyr, stränder, vågor och andra kulturer. Här känner jag bara att jag har allt jag behöver. Jag har lärt känna så extremt fina vänner här. Och i hela staden är det en slags gemenskap som jag aldrig upplevt förut. Ibland känns det som staden är lite för liten, och att alla känner alla. Men ibland är det just det som är så himla fint med. Att jag inte kan gå ner för gatan utan att stanna och hälsa på någon, prata lite och sen gå vidare för att 2 minuter senare stöta på en till som jag känner. Och jag kan känna att i Sverige, och på många andra ställen kan folk tycka det är jobbigt att ständigt stöta på alla man känner, och att inte få kunna vara ifred. Som när människor ser någon dom känner, tittar bort, och går förbi! Något som jag aldrig har förstått mig på! Här är det en helt annan mentalitet. Ingen vill vara ifred. Alla vill hälsa, prata, hänga, skratta, skämta och umgås hela tiden! Och det gör så att man får extremt mycket kompisar, och att man ständigt har kul. Det är aldrig tråkigt. Aldrig. Till och med dom tråkigaste dagarna, är aldrig ens i närheten av tråkiga. 

 

En annan sak som gör att jag aldrig vill lämna det här stället är hur mycket folk upskattar livet här. Varje dag hör du folk prata om hur underbart livet är. Det sprider så extremt mycket glädje och positivitet i luften. Det spelar ingen roll hur hårt du jobbar, eller hur mycket du har att tänka på. På eftermiddagen går du och tittar på solnedgången och andas in den ljumna saltvattensluften och påminns om hur vackert livet är. Alla går ut och umgås på kvällarna. Gifta par som unga ensamma travelers och surfinstruktören nere på stranden. Alla ses på kvällarna över några öl och umgås helt enkelt. Istället för att stanna hemma och titta på TV och tänka på att man måste jobba morgonen efter. Jag menar inte att alla festar varje kväll, men Umgås. Himla himla trevligt tycker jag! 

 

Med mentaliteten att man ska njuta av livet, och verkligen ta vara på varje dag, och att faktiskt se folk leva på just det sättet är uppfriskande. Det är så jag vill leva resten av mitt liv. Därför har jag valt ett hem där jag känner mig extremt levande och lycklig varenda himla dag! Det är sån jag är, det är så jag vill leva, och det är sånna likasinnade människor som jag vill omringa mig själv med. 

 

Tanken av att lämna mitt underbara hem i några månader skrämmer mig. Om en vecka packar jag ihop min lägenhet och sätter jag mig på ett plan härifrån. Jag har haft extremt mycket panikkänslor över den tanken. Men äntligen så känns det okej. Jag ska åka hem till min underbara mamma, syster, bror, mormor, kusiner, familj och vänner som jag, vissa av dom, inte har träffat på 20 månader! Nästan 2 år! Och jag vet att jag kommer hem till extremt mycket leenden, kärlek och varma kramar (förhoppningsvis varma sommarnätter också!), så det känns faktiskt jättemysigt! Det som gör att det känns ännu mer okej är att jag kommer vara tillbaka där jag vill vara om bara några månader igen. No biggie. I can do this! Låt nästa äventyr börja! 

<3 

Lite såhär såg det ut när jag och familjen var i Santa Teresa tillsammans. Så himla mys! 

 <3

Hej alla fina. Okej, bloggen är inte topp prioritet just nu erkänner jag. Vet inte ens om ni är några kvar som läser. Men här kommer en liten uppdatering i allafall.

Var i Whsitler i helgen med min kompis Liz, för att hälsa på vår kompis som bor där nu. Whistler är en megapopulär skidort nära Vancouver. Tyvärr så blev det ingen skidåkning för mig (för dyrt, men riktigt jävla sugen blev jag!) men vi hade en riktigt rolig utekväll! Dansade så mycket så att jag hade träningsverk dagen efter! Älskar sånna kvällar! I söndags promenerade vi runt i Whistler och sen var det dags att åka tillbaka till Vancouver. På kvällen gick vi ut och åt ett gäng, för det var ju vår sista middag tillsammans (för den här gången). Så himla sorgligt. Älskar verkligen mina vänner, men som sagt - It's not goodbye, it's see you next time!

I måndags hoppade jag på ett plan till Costa Rica. Jag säger bara WOHOO! Äntligen! Det känns extremt jävla bra att vara tillbaka i varmt väder, vågor och surf, och landet med vackraste solnedgångarna jag sett! Känner mig så himla hemma här! Dock så känner jag mig spökblek, och några kilon tjockare än sist. Men vad gör det när livet är bäst bäst bäst? Absolut ingenting, if you ask me! Och nästa tisdag, förutom att det är julafton då, händer det nått megaroligt som jag längat efter i flera månader nu! Kan typ inte fatta att det kommer hända. Aaah vad jag längtar!!! <3

Hej! Två månader av dåligt internet har flugit förbi, därav dålig uppdatering. Har spenderat det mesta av tiden i norra Kalifornien i Mendocino och Humboldt county. Hängt uppe i en stuga i bergen, tältat, badad i en vedeldad jacuzzi, hikat i redwoods, druckit whiskey och spelat gitarr runt en bonfire och tittat på helt fantastiska solnedgångar bl.a. Så himla vacker natur!

 

För någon vecka sen åkte jag med mina kompisar upp till Portland, Oregon, där dom är ifrån. Har mest hängt på mysiga ekologiska caféen, shoppat i vintage/second hand butiker (som finns i varje hörn), ätit helt fantastisk vegetarisk mat, dansat och träffat folk på sköna hipster barer och bara upptäckt vilken fantastisk stad detta är. Om jag skulle bo någonstans i USA så skulle det nog vara Portland! Det är inte konstigt att vara vegetarian här, att dricka gröna juicer, att vara eko-obsessed, att bara vilja använda naturliga produkter - det är vardagsmat! Jag känner mig som hemma! Det finns en yoga studio i varje hörn, varannan människa är en herbalist/massage therapist/yoga teacher osv. Och det är bara en nice hippie vibe i hela staden! I love it! 

 

På tisdag bär det dock av mot Vancouver, Kanada. Ska hälsa på fina fina kompisar och jag ser fram emot det så himla mycket! Är dock lite nervöst för det kommer vara svinkallt och jag har inte direkt några vinterkläder i ryggsäcken. Men det är okej, jag får säkert låna av min fina kompis Anika som jag kommer bo hos!

 

 

Vi är i Santa Cruz över helgen. Såhär såg det ut under våran lilla cyckeltur runt stan igår. Vi cyklade förbi några som lyssnade på den låten i sin bil och sjöng allt vad dom hade, så jag var bara tvugen! Haha :) 

♥

 

Vi var på en jättemysig restaurang ikväll här i San Jose. Den var uppbyggd ungefär som en food court med en massa olika kök som man kunde beställa sin mat från, fast istället för skräpig food court mat så var varje ställe riktigt fräsht och bra. Vi var ett stort gäng som åt och drack vin under fina lampor i trädet ovanför. Det börjar bli ganska kyligt här nu, och jag behöver, emot min vilja, köpa varma kläder. Det suger, eftersom jag ändå bara kommer behöva slänga dom om några månader, men det behövs! 

Nu är jag proppmätt och trött, och ska sova. Imorgon tänkte jag följa med Darcy till jobbet, för att se hur hennes dagar ser ut. Hon är lärare för utvecklingsstörda barn, så det kommer att minst sagt bli intressant!

Hej! Jag har haft en mega busy weekend sedan jag kom upp hit till min kompis i San Jose! Direkt när jag kom i fredagskväll hoppade vi in i bilen och åkte till Monterey däy vi spenderade natten hons Darcy's(tjejen jag hälsar på) mamma.

 På lördagsmorgonen blev det en tour av Monterey och Pacific Grove vid kusten medan vi drack vårt morgonkaffe i termosar. Så extremt vackert! 

 

Sen, efter frukosten och så hoppade vi in i bilen och körde ner mot Big Sur. Vi körde längs kusten hela vägen och de var helt fantastiska utsikter! Dog lite! 

 

När vi kom til Big Sur åkte vi till Pfieffer state park för att titta på naturen lite, och all fina redwoods träd. Såhär fint var det där. 

 

Sen hoppade vi in i bilen igen och körde mot Santa Cruz.