Paulas Blogg

Jag satt och filosoferade lite idag (haha), eftersom jag har vart ganska bored här hemma idag..while not writing my essay, which i should have, but I suck! .. Anyway, jag kom på att 2 av mina nyårslöften är jag redan på god väg med :)
Nr 1 och nr 2! Att gå ner i vikt: Har sedan i höstas gått ner typ 4 kilo tror jag. Är inte helt säker. Men det bästa av allt är att jag inte har gjort nått speciellt! Jag har ätit mer eller mindre som vanligt, massa godis och sånt.. Ganska nyttig mat(med undantag här och där), fast det är ju sånt som jag tycker bäst om att äta. Dansen slutade i december , sen har det varit uppehåll ända tills nu typ, och jag har verkligen inte tränat något annat.. Sen har jag inte gjort nått mer.. Mindre portioner kanske?? Fast inget jag tänkt på.. Hur som helst så är det grreat för det hjälper mig att uppfylla det andra på min lista, och kanske det viktigaste också:
Att få bättre självförtroende/självkänsla

När jag var yngre, när jag gick i 7an/8an kanske, så hade jag världens bästa självförtoende! Jag var riktigt kamerakåt, jag tyckte alltid att jag var snygg, jag tyckte typ att jag var bäst och uppfattades ofta som bitchig (iaf av folk som inte kände mig). Jag var en riktig liten fjortisunge altså :P Haha.. Aja , jag vet inte exakt när det var, men när jag en tid senare fick akne så sjönk mitt självförtroende djupt! Jag mådde dåligt varje dag över hur jag såg ut i ansiktet. Vissa dagar ville jag inte ens gå till skolan pga att jag inte ens orkade försöka sminka över alla jävla finnar jag hade i ansiktet. Jag tror att på grund av det, att jag tyckte att jag var ful m.m., så såg jag bara fler och fler brister hos mig själv och jag blev väldigt självkritisk. Jag är ingen sån person som låter mina inre brister och känslor synas utåt, utan jag bet ihop och låtsades som ingenting, jag höll allt inom mig. Men vissa dagar hatade jag verkligen mig själv, i allafall hur jag såg ut. Jag har knappt några bilder på mig från den tiden, just eftersom jag aldrig ville vara med på bild, för att jag mådde dåligt av att se mig själv.  Efter ett tag så började jag äta medicin mot min akne. Först började jag äta någonting som heter Tetralysal som min husläkare skrev ut åt mig. Det åt jag i ..ett halvår kanske? Men jag upplevde inte att det hjälpte alls.. Jag hade hört talas om en annan medicin som jag visste var mycket starkare, men jag hade även hört om massa läskiga biverkningar till den (det var därför jag tvekade).. Men efter ett tag när jag verkligen hade bestämt mig att; nu ska den här jävla akneskiten bort, så gick jag till en hudläkare på sjukhuset. Dom rekomenderade att jag skulle börja äta den medicinen: Roacutan, så jag gjorde det. Men ush vad biverkningslistan var lång, jag kan inte ens räkna upp hälften av vad som stod där! Men allt läskigt som ni kan tänka er iaf! Typ depressioner, diabetes, man fick inte sola, inte dricka alkohol, huvudvärk, torr i ögonen och massa mer, jag kommer inte ens ihåg allt! Men dom sa att jag bara skulle behöva äta det i ett halvår så det gjorde jag. Jag gick även upp mycket i vikt det halvåret, vet inte om det hade med medicinen att göra men aja..  Efter ett halvår så hade det inte hjälpt helt så jag åt det i 1-2 månader till. Men min hy hade blivit MYCKET bättre! Verkligen babyhud jämfört med hur den såg ut innan! När min hud hade blivit bra så mådde jag ju mycket bättre över hur jag såg ut, och min självkänsla/självförtroende blev vell lite bättre, men inte alls som det hade varit.. Det där självkritiska har lixom suttit kvar. Jag gick ner lite i vikt, och mådde bra av det, men jag var fortfarande aldrig nöjd! Det har tagit mig en lång tid sen mitt självförtroende/självkänsla sjönk att få tillbaka det, och i allafall ibland kunna titta mig i spegeln och tycka: Du är snygg! Men den här hösten har jag börjat tycka om mig själv lite igen. Och som sagt så var ett av mina nyårslöften det också. Och jag känner att jag är på god väg, which makes me happy! Förut kunde det ta mig hundra år av velande fram och tillbaka om jag skulle lägga ut en bild på mig själv eller inte tex. här i bloggen.. Och när jag gjorde det så ångrade jag mig ofta för att jag tyckte jag var ful och jag hittade fel på mig själv här och där. Men jag har kommit på att jag bryr mig faktiskt inte lika mycket längre. Om jag lägger upp en bild på mig själv där jag inte ser perfekt ut, tex om jag gör nån mysko min, eller om jag ser ut att ha lite ärrig panna (förrförra inlägget, som jag var på väg att ta bort) så har jag kommit på att det GÖR inget ! Jag är den jag är, och jag ser ut som jag ser ut så varför ska jag dölja det??  Sen om någon annan lägger upp bilder på mig så är det en annan sak! Mina kompisar vet mycket väl att jag hatar sånt. Men det är också för andra anledningar. Sen att ha mål för förbättring: tex att gå ner i vikt i mitt fall, eller nått sånt tycker jag inte är fel! Why not try to improve so that you can love yourself more?

Oj oj vilket långt och djupt inlägg det blev. Inte likt mig. Jag förstår om ni inte orkar läsa allt, det brukar inte jag orka om jag i en blogg ser att nån har skrivit såhär mycket. Men jag behövde bara skriva av mig lite :) Och for once inte bara skriva om snygga människor, kläder, skor m.m. utan att för en gångs skull ge er en liten syn på hur jag är på riktigt, och inte bara det yttre !