Paulas Blogg

Har precis suttit och läst en blogg om en tjej som har förlorat en som stått henne riktigt nära. Jag typ gråter, hur töntigt det än är. Jag har aldrig förlorat någon som stått mig nära. Och jag vill aldrig göra det. Jag kan inte ens tänka tanken utan att det typ gör ont i hela mig. Om jag någon gång råkar tänka sånna tankar så slår jag bort dom direkt för "man får inte tänka så". På något sätt känns det som att man jinxar det då. Men det gör man ju inte. Jag tror att det är bra att tänka lite så ibland. För att på något sätt vara "förberedd" då dagen kommer. För vi är alla människor. Man måste dö. Någon gång. Men man kan ju aldrig vara förberedd. Det är det som är problemet. Hur i hela helvette ska man vara förberedd på något sådant. Och hur i hela helvette ska man orka att leva vidare. Till alla er som har varit med om något sådant, i envy you! Tårar rinner ner för mina kinder av bara tanken. Jag har aldrig vart rädd för döden riktigt. Jag har alltid mer sett det som en del av livet. Att det är okej att man ska dö någon dag lixom. Men om det händer någon omkring mig, då är det inte okej någonstans. Jag skulle gå in i väggen. Jag vet inte hur jag skulle bli mitt glada jag igen. Så ännu en gång, ni som varit igenom nått liknande. Jag vet inte vad jag ska säga.. Ni är så starka! Och egentligen vet jag inte ens vad jag pratar om.. För jag vet inte hur det känns.

Men en sak vet jag. Och det är att man ska leva i nuet. Leva i nuet så mycket det bara går. Se till att alltid vara nöjd med ditt liv. Varje dag. Se till att skratta varje dag. Se till att må bra. Gör du inte det så måste du förändra något, snabbt. Man vet aldrig vad morgondagen bringar. Man vet verkligen inte det. Prata, va och skratta med dom du tycker om så ofta du kan. Omge dig med människor som får dig att må bra. Och berätta för dom att du tycker om dom.

Jag tror att dom flesta av mina närmaste läser min blogg. Ja inte alla i min familj kanske. Men resten. Vill bara säga att whatever happens/whatever has happened, jag älskar er! Sånt borde man verkligen säga oftare till sina nära och kära. Och verkligen mena det.

Live every day as if it was your last. Se till att i slutet av dagar, vara nöjd med varje dag. Visst, alla dagar kan ju inte vara toppendagar. Men se till att hitta någonting varje dag, som gör dig glad.  
Så ska jag börja leva!♥♥♥