Paulas Blogg

Både förra veckan och den här veckan har jag , till och från, inte mått så bra. Förra veckan var jag förkyld, vädret var bajs osv. Och den här veckan är det av en annan anledning. En enda jävla anledning som har plågat mig i flera jävla år nu. En jävla hudsjukdom som förstör mitt liv.  Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt Varför just jag?, och hur många gånger jag har tänkt ingen annan förstår och hur jävla många gånger jag har tänkt "Kan det gå ÖVER snart!?!?!?" Jag är så jävla less så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns som att det förstör hela mitt jävla liv. Jag ORKAR INTE mer! Men samtidigt så känns det som jag inte får vara ledsen över det. För hur många tårar jag än gråter. Hur mycket jag än isolerar mig själv, och hur mycket jag än försöker dölja det så vet jag att det finns större problem i världen. Jag vet att andra ser det som en liten töntig sak som man inte "behöver" vara så ledsen över. Och tro mig, jag försöker mitt bästa. Jag har lärt mig leva med det så gott det går efter snart 4 och ett halvt år. Men ibland kan jag inte hjälpa det. Det gör ont i mig. Jag känner att det förstör så mycket. Ibland kan jag inte hjälpa att undra hur mitt liv hade vart utan den här skiten. Ett bättre liv helt klart. Ni som inte drabbats av detta kan inte förstå hur det är. Det går inte att sätta sig in i. Men ni ska veta att ni är riktigt jävla lyckligt lottade.

Just nu saknar jag mina bästa väldigt mycket. Ni som alltid får mig att må bättre. Ni som alltid gör mig glad. Ni som alltid försöker att hjälpa till. Ni som kramar om en när man är ledsen. Jag saknar er där hemma!
Men jag är glad att jag har en av mina bästa här i alla fall. Annars vet jag inte vad jag hade gjort. ♥