Idag blir jag stor, på riktigt.
När man var yngre, hade man en fin skolavslutning i skolan, och sen så hade man 10 veckors ledighet framför sig. När man var yngre, alltså förra året typ. Men for the first time i mitt liv så existerar inte sommarlov längre. Och det känns ganska sjukt. Fast ganska spännande på ett sätt också. Idag börjar jag på mitt första heltidsjobb ever, på Saluhallen. 5 days a week, plus nattklubben på lördagar. Jag ska slita ärslet av mig hela sommaren. Jag har ett mål, så I don't care what it takes. Jag bryr mig inte om jag får jobba hur många timmar som helst i streck. Jag bryr mig inte om jag blir helt utsliten. För det är det som är målet. It's money my friends. Så att jag i höst äntligen kan åka till min älskade syster.
Jag tycker dock att det är lite sorgligt att lämna Fyrisskolan bakom mig föralltid. Jag kommer sakna klassen sjukt mycket. Jag kommer sakna alla andra som man träffar varje dag i skolan. Jag kommer sakna att ha mina kära lärare tjata på mig om något jag borde ha gjort/borde göra. Jag kommer sakna att sitta i C-huset och snacka en massa skit och sitta och göra ingenting. Jag kommer sakna att sitta och äta skolmaten med Madde och Johanna och klaga på att den inte var god idag. Jag kommer att sakna att det enda man hade att oroa sig över var att komma i tid till lektionerna och att plugga till prov/lämna in uppsatser. Visst, sånt var sjukt jobbigt, men det finns jobbigare saker i livet. Jag kommer sakna att försova mig, och sen "råka" ta ännu längre tid på mig på morgonen, för att läraren som man hade första lektionen ändå inte brydde sig. Jag kommer sakna Fyrisskolan helt enkelt, och allt runt omkring! Och jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag aldrig kommer sitta i en sal med hela klassen och lyssna på något tråkigt som läraren babblar om. I'll miss it, will all my heart!
Visst, nu tycker ni att jag är sjuk. Man ska vara glad över att gå ut skolan. Och det är jag också. Att ta studenten var bland det roligaste jag gjort i mitt liv, men till och med på morgonen, i pingstkyrkan på studentdagen, kunde jag inte hjälpa att dessa känslor av saknad kom fram. När lärarkören sjöng så fick jag nästan tårar i ögonen, och kunde inte hjälpa att tänka att det var sorgligt också.
Men man kan inte grubbla över sånt. Det är helt enkelt en period i mitt liv, som har vart sjukt bra, som är över. Det är bara att acceptera och blicka frammåt. Frammåt mot en fin sommar i Uppsala, jobbandes på en av Uppsalas mysigaste uteserveringar. Frammåt mot Gotland med Madde vecka 29. Hoppas vädret är fint hela sommaren också!
Nu tänkte jag gå in och spana på lite flygbiljetter till Australia. För även fast min sommar i Uppsala säkert kommer att ha sina stunder, så kan jag inte hjälpa att se fram emot det nästa stora steget i mitt liv. Kanske det största av alla. Att flytta hemifrån. Att flytta utomlands för andra gången i mitt liv, men denna gången utan hela min familj. Att flytta till syster. Aussie here I come ♥
Jag tycker dock att det är lite sorgligt att lämna Fyrisskolan bakom mig föralltid. Jag kommer sakna klassen sjukt mycket. Jag kommer sakna alla andra som man träffar varje dag i skolan. Jag kommer sakna att ha mina kära lärare tjata på mig om något jag borde ha gjort/borde göra. Jag kommer sakna att sitta i C-huset och snacka en massa skit och sitta och göra ingenting. Jag kommer sakna att sitta och äta skolmaten med Madde och Johanna och klaga på att den inte var god idag. Jag kommer att sakna att det enda man hade att oroa sig över var att komma i tid till lektionerna och att plugga till prov/lämna in uppsatser. Visst, sånt var sjukt jobbigt, men det finns jobbigare saker i livet. Jag kommer sakna att försova mig, och sen "råka" ta ännu längre tid på mig på morgonen, för att läraren som man hade första lektionen ändå inte brydde sig. Jag kommer sakna Fyrisskolan helt enkelt, och allt runt omkring! Och jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag aldrig kommer sitta i en sal med hela klassen och lyssna på något tråkigt som läraren babblar om. I'll miss it, will all my heart!
Visst, nu tycker ni att jag är sjuk. Man ska vara glad över att gå ut skolan. Och det är jag också. Att ta studenten var bland det roligaste jag gjort i mitt liv, men till och med på morgonen, i pingstkyrkan på studentdagen, kunde jag inte hjälpa att dessa känslor av saknad kom fram. När lärarkören sjöng så fick jag nästan tårar i ögonen, och kunde inte hjälpa att tänka att det var sorgligt också.
Men man kan inte grubbla över sånt. Det är helt enkelt en period i mitt liv, som har vart sjukt bra, som är över. Det är bara att acceptera och blicka frammåt. Frammåt mot en fin sommar i Uppsala, jobbandes på en av Uppsalas mysigaste uteserveringar. Frammåt mot Gotland med Madde vecka 29. Hoppas vädret är fint hela sommaren också!
Nu tänkte jag gå in och spana på lite flygbiljetter till Australia. För även fast min sommar i Uppsala säkert kommer att ha sina stunder, så kan jag inte hjälpa att se fram emot det nästa stora steget i mitt liv. Kanske det största av alla. Att flytta hemifrån. Att flytta utomlands för andra gången i mitt liv, men denna gången utan hela min familj. Att flytta till syster. Aussie here I come ♥
Kommentarer
Trackback
