Att utvecklas, mogna och välja framtid.
Jag känner mig trött i hela kroppen. I huvudet med men inte i ögonen. Trots noll sömn så lyckas dom hålla sig öppna. Det är så svårt det här med livet ibland. Vad man vill göra. Vart man ska gå. Vem man vill vara. Vem man är. Vart man är och hur man ska ta sig frammåt. Jag har under det senaste året vetat att jag någon gång snart måste ta tag i mig själv och faktiskt bestämma mig. Vad ska jag göra. Visst, man behöver inte bestämma sig. Det finns inga sånna måsten i min värld. Men samtidigt så finns det det. Jag ignorerar pressen som andra har på mig, och som samhället har på mig. Men sedan sätter jag egen press på mig själv. Inte för att jag tycker om att känna mig pressad, utan för jag vet att det är dags att ta sig någonstans nu. För min egen skull alltså, inte för någon annans. För jag vill så mycket. Jag vill frammåt. Jag vill lära mig nya saker, jag vill uppleva nya saker.
Men det är inte bara längtan att komma bort som sätter den här pressen. Utan det är att utveckla mig själv. Det senaste året så har jag sett hur otroligt mycket man kan förändras eller snarare mogna och utvecklas på så kort tid som ett litet år och några månader. Inte bara det att jag har varit utomlands, och sett och upplevt nya saker och förändrats i och med det, vilket jag såklart har. Men många av sätten jag tänker på idag, och hur jag är, är helt annorlunda från hur det var för två år sedan ungefär. Samtidigt så är jag ju samma jag.
Det är lite intressant det där, med att växa upp. Det känns som att vissa växer upp, men mognar aldrig. Och vissa mognar kanske, men växer inte riktigt upp på samma sätt. Det finns en stor skillnad, och om jag ska placera mig själv i någon av kategorierna så skulle jag säga att jag har mognat, och inte vuxit upp så mycket.
Nu på senaste tiden har jag tänkt mycket mycket på vad jag vill. Jag vill inte fortsätta jobba med någonting bara för att få pengar. Jag vill jobba med någonting som jag brinner för. Det är ungefär så mycket jag vet om min framtid. Och för att jobba med någonting jag brinner för så ska jag utbilda mig inom det området och bli det bästa jag kan bli på det. När jag tänker på sådant får jag bilder i mitt huvud om hur mitt liv kan se ut om 3-4 år, och då blir jag helt överlycklig. Det är ungefär så jag menar. Att jag vill frammåt. Jag vill utvecklas. För att sedan kunna bli sin bästa version av sig själv, inom alla områden. Men det som är viktigast för mig, är att man lyssnar på sitt hjärta. På sin dröm. På sin passion. Jag vet vad jag kanske borde göra, men vad vill jag mest av allt göra. Vad är det som mitt hjärta vill mest egentligen, och hur kan jag kombinera den drömmen med vad min hjärna vet att jag borde göra.
Jag har med andra ord suttit och googlat skolor runt om i världen och inom olika områden de senaste veckorna. Jag är förvirrad. Ungefär lika förvirrad som jag var för ett år sedan, på ett sätt. Men på ett annat sätt så har jag ju i alla fall mognat, och allting börjar bli lite lite lite klarare nu. Samtidigt så har jag fortfarande ingen aning om vart jag är om ett år. Det är så himla svårt, men om man lyssnar på hjärtat mest så är det ju egentligen så himla lätt..
Nu ska jag sluta babbla. Om ni förstod någonting av ovanstående så säger jag grattis, det gjorde inte jag.
Men det är inte bara längtan att komma bort som sätter den här pressen. Utan det är att utveckla mig själv. Det senaste året så har jag sett hur otroligt mycket man kan förändras eller snarare mogna och utvecklas på så kort tid som ett litet år och några månader. Inte bara det att jag har varit utomlands, och sett och upplevt nya saker och förändrats i och med det, vilket jag såklart har. Men många av sätten jag tänker på idag, och hur jag är, är helt annorlunda från hur det var för två år sedan ungefär. Samtidigt så är jag ju samma jag.
Det är lite intressant det där, med att växa upp. Det känns som att vissa växer upp, men mognar aldrig. Och vissa mognar kanske, men växer inte riktigt upp på samma sätt. Det finns en stor skillnad, och om jag ska placera mig själv i någon av kategorierna så skulle jag säga att jag har mognat, och inte vuxit upp så mycket.
Nu på senaste tiden har jag tänkt mycket mycket på vad jag vill. Jag vill inte fortsätta jobba med någonting bara för att få pengar. Jag vill jobba med någonting som jag brinner för. Det är ungefär så mycket jag vet om min framtid. Och för att jobba med någonting jag brinner för så ska jag utbilda mig inom det området och bli det bästa jag kan bli på det. När jag tänker på sådant får jag bilder i mitt huvud om hur mitt liv kan se ut om 3-4 år, och då blir jag helt överlycklig. Det är ungefär så jag menar. Att jag vill frammåt. Jag vill utvecklas. För att sedan kunna bli sin bästa version av sig själv, inom alla områden. Men det som är viktigast för mig, är att man lyssnar på sitt hjärta. På sin dröm. På sin passion. Jag vet vad jag kanske borde göra, men vad vill jag mest av allt göra. Vad är det som mitt hjärta vill mest egentligen, och hur kan jag kombinera den drömmen med vad min hjärna vet att jag borde göra.
Jag har med andra ord suttit och googlat skolor runt om i världen och inom olika områden de senaste veckorna. Jag är förvirrad. Ungefär lika förvirrad som jag var för ett år sedan, på ett sätt. Men på ett annat sätt så har jag ju i alla fall mognat, och allting börjar bli lite lite lite klarare nu. Samtidigt så har jag fortfarande ingen aning om vart jag är om ett år. Det är så himla svårt, men om man lyssnar på hjärtat mest så är det ju egentligen så himla lätt..
Nu ska jag sluta babbla. Om ni förstod någonting av ovanstående så säger jag grattis, det gjorde inte jag.
♥
Kommentarer
Trackback
