Paulas Blogg

Livet är magiskt. Så himla underbart! Du kan verkligen göra VAD du vill i livet, om du bestämmer dig för det! Du, och bara du, skapar dina egna möjligheter, och även dina egna hinder. Självklart så händer det svåra grejer ibland, som sätter stopp för drömmar och mål, men se det som en utmaning. Det är ditt eget jobb att ta styr över ditt liv och kliva över de hinder, för att komma frammåt. 

 

För mig så kan jag nästan säga att jag har kommit dit jag vill i livet. Jag är precis där jag vill vara just nu och jag är lycklig! Och det för mig, är det viktigaste. För andra kanske det är karriär, eller att bilda familj, eller att köpa den där perfekta lägenheten, men för min del så är jag nöjd. Livet är kort, och jag kan helt ärligt säga att om jag skulle dö imorgon, så skulle jag vara nöjd. 23 år gammal och det skulle inte vara någonting jag skulle ångra att jag inte hade gjort. Självklart så vill jag inte dö imorgon, och jag vill leva ett långt liv och göra ännu mer roligt i mitt liv, men min poäng är att det finns ingenting jag skulle ligga på min dödsbädd och hoppas att jag hade hunnit med. Varenda dag kan jag gå och lägga mig och vara extremt tacksam. Dag efter dag går jag och lägger mig och tänker - shit, den här dagen var en av de bästa dagarna! Sen kvällen efter så tänker jag "Nämen! Den här var ju ÄNNU bättre!". 

 

Igårkväll vid solnedgången satt jag ute i vattnet på min surfbräda. Vågorna var glassy och perfekt storlek (ni får ursäkta, jag har noll koll på surftermer på svenska). Solen gick ner och hela havet framför mig färgades rosa och oranget. Det var, på riktigt, ett av de mest magiska ögonblick jag någonsin upplevt. Jag tittade omkring mig på de andra surfarna, för att se om de såg vad jag såg, och alla satt bara där med ett stort leende på läpparna och stirrade ut mot horisonten. Jag ville nästan skratta för att allting var så perfekt. Vågorna var så bra, perfekt form, så det var många surfare ute. Men ju mörkare det blev så försvann fler och fler. Till slut var det bara jag och en annan kille kvar. Det var så mörkt så att jag till slut hade svårt att se vågorna framför mig, men efter varje våg jag tog vände jag mig om direkt och tänkte "bara en till, jag hinner en till!". Tillslut insåg jag att jag på riktigt inte skulle kunna ta en till våg för att det var helt mörkt nu, så jag åkte in och började promenera tillbaka. Med ett stort leende på läpparna promenerade jag tillbaka genom jungeln, fullt med eldflugor runt omkring mig. Och det enda jag kunde tänka var - Livet är perfekt. Magiskt. Det finns ingenting jag skulle ändra! 

Helt perfekt!