Izamal 11/3-12/3

Efter Valladolid så skulle jag som sagt åka och möta upp Anna i Izamal. Jag satt och väntade på bussen i Valladolid jätte länge, och pratade med ett gammalt brittiskt par som också skulle dit. Dom var jättesnälla och berättade om deras barn som bodde runt om i världen, och om deras resor som dom hade gjort tillsammans.

När våran buss till Izamal aldrig kom så började vi försöka kommunicera på spansk-engelska med personalen på busstationen, som sa att bussen hade gått. Men det hade den inte för vi hade suttit och väntat och tittat på varenda buss som gått i en hel timme. Efter lite högljutt tjafs, på rostig spanska (från den engelska damen) och försök att förstå varandra, så fick vi äntligen hoppa på en annan buss för samma biljett, där vi skulle hoppa av på ett ställe som hette Kantunil, som vi inte hade någon aning om vart det låg. Men vi hoppade på bussen och försökte fråga mexikanarna bredvid oss vart vi var varje gång bussen stannade.

Till slut går vi av i Kantunil, som verkade som en pytteliten mexikansk by, och där står det en taxi chaufför som frågar oss direkt om vi ska till Izamal! Den enda taxibilen som var där! Det var nästan som om han väntade på just oss!

Så efter en lång taxifärd för ungefär 20 kronor är vi äntligen framme i Izamal. Då slår det mig. Hur ska jag få tag på Anna? Jag vandrar runt i stan, trött i ryggen från en tung ryggsäck, och trött i huvudet efter en lång krånglig dag, och försöker hitta nått billigt hostel. Efter ungefär 2 timmars runtvirrande i den lilla byn så hittar jag ett billigare hostel med väldigt svag internet connection. Då hade Anna fortfarande inte hört av sig, och jag var så himla less. Så jag köpte chips till middag, satte mig i sängen och tittade på dålig TV resten av kvällen. Så bestämde jag mig för att om jag inte hört från Anna så åker jag till Merida (närmaste stora stad) dagen efter och försöker få tag på henne där.

När jag vaknade på morgonen var jag på bättre humör och gick ut och såg lite av den söta lilla byn. Izamal kallas The Yellow Town, för väggarna är målade gula i hela staden. Det är en stor gul kyrka i mitten, och ett main square med en marknad. Väldigt mysig liten by faktiskt, som kändes väldigt typiskt mexikansk. Jag blev ganska uttittad kan jag säga. En lång blond tjej med en megaryggsäk som virrar runt fram och tillbaka i byn. När jag fortfarande inte fick tag i Anna så köpte jag mig en apelsin till frukost från marknaden och tog bussen till Merida.
Men här har ni lite Izamal bilder!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0